Stångådalsbanans utveckling stärker hela Linköping

Bra spårbunden kollektivtrafik är en viktig faktor för en positiv utveckling på en ort. Järnvägens ankomst till Linköping 1872 var startskottet på utvecklingen av Linköping från 10 000 till dagens 145 000 invånare. Tunnelbana i Stockholm är ett annat exempel på beslut som lett till utveckling av en fantastisk utveckling av orterna runt staden. I Linköping togs i mitten av 1990-talet beslut om bra tågpendlingstrafik på stambanan genom Östergötland. En trafik som sedan dess bara ökat och ökat i omfattning.
Men Linköping har järnvägsspår som inte allt utnyttjas för pendlingsresande på det sätt som skulle vara möjligt för en liknande utveckling. Stångådals/Tjustbanan, som räddades för 15 år sedan, tack vare ett hårt arbete från ledande centerpartister i de berörda kommunerna. En första upprustning skedde då och vi fick till stånd trafiken med Kustpilen, med ett stopp i varje kommun.
Nu är det dags att vidareutveckla trafiken till en ”riktig pendlingsbana”, med pendlingsmöjlighet från orter som Sturefors, Bestorp och Brokind. Långsiktigt skulle det leda till att fler människor skulle välja att bo i dom natursköna boendemiljöerna runt tätorterna utmed banan med attraktiv tågpendling till Linköping. Jag vet att att många människor delar uppfattningen och många skulle välja tåget istället för bilen om man fick möjligheten.
Kortsiktigt handlar det om en viss upprustning av banan för säkrare trafik och för att godstrafik också ska kunna föras över från RV 23/34 till tåg.
En arbets- och skolpendling med 2 – 3 tåg morgon och kväll, kanske med stopp vid Saab och nära Ljungstedska skolan. Gärna med biogasdrivna tåg som kunde tas fram i samverkan med Tekniska Verken.
Möjligheterna till en utveckling av hela detta område som ett attraktivt boende borde få alla ansvariga politiker att jobba för detta
tycker
Gösta Gustavsson